William Garner Sutherland (1873- 1954) var en av pionjärerna inom osteopati. Han utforskade det kraniosakrala systemet, ett fysiologisk system som löper mellan skallen (kraniet) och korsbenet (sakrum) samt ryggmärgen tillsammans med ryggmärgsvätskan. Dr Sutherland fann att dessa delar tillsammans utgör ett slutet system med cirkulerande vätska (ryggmärgsvätskan) och att detta system, precis som hjärt- och kärlsystemet, rör sig i en särskild rytm. Dr Sutherland upptäckte att det gick att påverka det kraniosakrala systemet med olika behandlingstekniker. Kraniet och sakrum är delarna som gett namn åt kraniosakral terapi.

Dr Sutherland utvecklade kraniosakral terapin till att omfatta mer än skalle, ryggrad och korsben, vilket gör att det idag finns en kunskap och förståelse för hur man kan behandla även andra vävnader som bindväv, ryggkotor, leder, muskler och organ. Kroppen är en helhet och alla strukturer är sammanlänkade med bindväv och varför en obalans i en del av kroppen kan ge påverkan i en annan del.

Den är baserad på normalisering av kraniosakralrytmen som svar på fysiskt trauma, stress, känslomässiga problem, etc.. Kroppens vävnader dras samman och påverkar kraniosakralrytmen. Detta påverkar de olika system i kroppen och ge upphov till olika problematiken som t.ex. migrän, olika psykologiska och/eller endokrina problem samt olika slags bekymmer i rörelse apparaten.

Genom denna terapi erbjuds de nödvändiga stimuli för att frigöra systemet och därmed kunna återställa det optimala hälsotillståndet genom en serie tekniker som underlättar mikromobilitet i skallen och hela kraniosakralgruppen.

Vanliga diagnoser som kan behandlas specifik med kraneosakral osteopati: fibromyalgi, reumatism och trauma (både fysiologiska samt känslomässiga)